detsajagkanske

Idag har jag träningsvärk. Vi körde ett riktigt vattenfyspass på livräddningen igår. Simma hit, simma dit, bara ben, bara armar, nedvinklingar, kullebyttor, plocka upp tunga dockor från botten, bogsera folk i boj. Insidan av mina lår talar till mig och i armhålorna har jag upptäckt muskler som jag inte visste att jag hade.

Jag simmar ungefär två gånger om året, jag räknar inte med det jag brukar plaska på sommaren. Dom två gångerna är under våra livräddningstillfällen. Jag tycker inte så mycket om att simma. Vi är inte riktigt vänner jag och bassängvatten. Det stänker upp vatten i ögonen så att dom börja klia och så kommer det in vatten i näsan så att man känner sig alldeles förkyld, och har man otur börjar små kråkor ofrivilligt fladdra vid näsvingen då snoken har fått sig ett klorlavemang. Det är lite roligt för sist vi hade livräddning fick jag frågan om jag var gammal simmare... ha! Jag kanske ser proffsig ut, but it's all fake! Poolvatten är obehagligt. Förutom om man är i ett varmt land och ska svalka sig, då är vi bästisar jag och vattnet. Ja ja, huvudsaken är att jag KAN vattenlivräddning om det skulle behövas någon gång.

Annars har det varit helt jävla fantastiskt underbart att få vara hemma med Jimmie. Vi har bara ätit på restaurang, fikat, gått på stan, hållit i handen och sovit supermegagott. Blir inget kul alls att åka tillbaka till Etuna imorgon. Tur att jag har mina fantastiska tjejor där. Vad skulle jag göra utan er?

Nä, nu ska jag leva i nuet istället för att tänka på morgondagens tråkigheter.
Tjing tjing!