detsajagkanske

Sitter och pysslar. Ritade på en bild som jag är lite rädd för. Jag har hållt på med den ett tag nu så om något blir fel skulle det vara så jobbigt... Ett litet tuschstreck fel, iih. Ah, det är ju faktiskt inte så farligt. Får tänka om, i värsta fall försöka korrigera i PS sen.

Släppte den bilden ett tag i alla fall och ritade den här nedanför. Är det sjukdom som snurrar i mitt huvud eller vad? Har ett sådant jobbigt bakslag nu, har riktigt ont och Alvedon hjälper inte så värst. Är väl bara att rida ut det. Men blir ledsen för jag trodde verkligen det var på väg att bli mycket bättre. Aja, en dag i taget. Vad sa vi igår? Tålamod var det ja...


Lilla kanin är sjuk, stora kanin är orolig.

Ja, för det tycker jag faktiskt. Det är ju galet att jag snart har knaprat i mig en hel sån här burk! Ligger bara några få tabletter kvar i botten och skräpar. Har garanterat ätit fler Alvedon de senaste två veckorna än i hela mitt liv sammanlagt. Ja, blä, känns inte fräscht.

Jag har ont, det är sjukt segt. Det har gjort ondare de senaste dagarna. Inatt intog jag återigen min plats på soffan. Gör för ont att ligga ner i sängen en hel natt. Det är för mjukt. Känns som att bröstet bara krymper ihop och blir trångt där. Men idag blev jag orolig över att det helt plötsligt började göra mer ont igen så jag ringde till Sös och frågade om det. De frågade hur länge min emboli har behandlats. Två veckor svarade jag. Då fick jag ett väldigt betryggande men trist svar. Det är vanligt att smärtan går upp och ner. Två veckor är tyvärr ingenting i det här sammanhanget, man kan ha ont i flera månader... MÅNADER? Men nej!

Man är så van vid att sjukdomar och skador blir markant mycket bättre efter en vecka eller två. För mig som brukar vara frisk som en nötkärna är det här en väldigt underlig upplevelse och känsla. Aja, får vara glad att jag behandlas och att det därför går framåt. Får jobba lite på det där tålmodet bara...

Ja, ritarfingrarna är i tagen. Finns ju inte så mycket annat att göra om dagarna.

Nu har jag ju kollat ikapp varenda serie... Eller nja, Gossip Girl har jag faktiskt inte orkat. Den blev lite tröttsam mot slutet av senaste säsongen. Men nu är jag helt ikapp med Hollywoodfruarna, Glee, och Merlin. Fantasy i olika former så att säga. Jag har till och med hållt mig uppdaterad med Vampire Diaries, men där orkar jag inte alltid med huvudkaraktärerna Elena och Stefan, brukar spola förbi deras samtal, snark. Nu längtar jag efter mer Game of Thrones och The walking dead. Ja, ni hör ju. Jag tar gladeligen emot serietips.

Nu ska här ritas i alla fall.

Är så glad att jag har så underbara vänner som kommer och hälsar på och underhåller mig. I helgen var två
fantastiska tjejor, Helena och Natalie, fikasugna så det blev en tur över gatan för en fika på Vurma. Skönt att få komma ut och luftas lite i gott sällskap. Haha.

Sen igår var Linda och hennes lilla bebbe Stella på besök. Jäklar vilken go unge. Är inte sugen än men man förstår ju charmen. Tror dock att jag kommer bli galen när syrrans bebis kommer. Den kommer jag nog vilja pussa sönder.

Linda och Stella. Puss Puss!

Nu är det fikatajm för mig! Muffins och kladdkaka från bästa jobbisarna! Blev så glad när ni kikade förbi idag! Med gotter blir man bättre och vänskap och kärlek gör en frisk (i alla fall i själen). Tänk så mycket trevligare min hemmakväll blev nu!

Puss puss och Mums mums!

Hoppas det blir sista natten på soffan inatt. Saknar min säng. Saknar att sova två.

Idag har jag sovit så gott som hela dagen. Har inte haft särskilt ont men har varit väldigt trött med huvudvärk. Skönt om jag kan dra ner på värkisarna snart ändå. Som sagt, I'm no fan of pills...

Blir mycket serietittande och framtidstänk när man sitter hemma. Men mer om det en annan dag.

Puss puss! Sov gott!

För den som vill veta mera om min lungemboli. Kära hjärtanes, blir rädd ibland, så jäkla skumt att det sitter något och kloggar igen i lungan... Hmmm.

Jag har fått sova inatt! Kan inte ligga ner för då får jag fördjävla ont men jag halvsitter och sover och inatt fick jag göra det hela natten utan att vakna och ha ont. Jag vaknade, men hade inte ont. Yay! Var på sjukan och tog prover idag, mitt waranvärde låg perfekt, man ska ligga mellan 2 och 3 och jag hade 2,5. Jorå, en annan. Vi får väl se hur det ligger nästa vecka då jag ska tillbaka och kolla igen. Hade också med mig en checklista på frågor jag jämt glömmer att ställa när jag är där, så nu vet jag mer också.

Jag och Jimmie har varit och fikat hos mamma och pappa idag och gosat med katterna. Sen åkte vi och handlade mat. Sen blev jag trött... Ja, det var mer än tillräckligt med action för idag. Tur att man får låna bil:)

Kvällen forsatte nyss med ett supermysigt samtal från bästa Malin. Nu är vi uppdaterade båda två. Fan att vardagen bara snurrar på och att man inte hinner träffa sina bästa så ofta som man vill.

Avslutar med en bild på mitt bling, min waranbricka, den kommer hänga med ett halvår nu. Worki'n it!

Det plingade precis på dörren. Där stod Sannah från mitt jobb med blommor och en orolig min. Hon hade ingen aning om hur jag mådde, det senaste hon hade hört var att jag låg på sjukhus i helgen. Jag blev så himla glad att se henne! Så himla go är hon! Hon hade inte kunnat komma en bättre tid! Jag har fått sova ordentligt för första gången på snart två veckor inatt och jag laddade in nya Alvedon för en timme sen. Sen blev jag ju helt i gasen över att få oväntat besök på det. Hon hade dessutom med sig soppa till mig! Åh, bästa! Orken att laga mat är ju inte på topp. Äggmacka going strong...

Hade velat ha henne kvar här, hänga lite. Men det får vi ta en annan dag. Har i alla fall superfina blommor och god soppa som påminner om att någon tänker på en och hoppas att man snart är piggelin igen.

Ja, ni därute, alla ni som har skickat hälsningar eller har kommit förbi, ni ska veta att det värmer något otroligt! Tack!


Mighty purty!

Ingen lunginflammation eller annat dumt. Bara en reaktion på medicin. Sköööönt!

Nu är jag hemma och har precis haft bästa syster och svåger över på fika. Blir så glad av syrrans stora mage. Snart kommer bebben! Som jag längtar! Jag la huvudet mot magen och då fick jag en box på örat. Haha, alien.

Hoppas alla är ute i det fina vädret och njuter och att ni har en riktigt skön söndag för det ska jag ha, hemma hos oss.

Puss puss

Väntar på doktorn. Hoppas att jag får åka hem idag. Mår bra, lite lite ont bara. Sjukhussängarna är galet bekväma, kan man få låna hem en? Tanten började gorma igen imorse, lät som att syrrorna nästan blev arga på henne. Vilka änglar de är ändå, sånt jäkla tålmod!

Snart ska jag få lite lunch. Tack och lov har jag paddan att roa mig med. Blippar runt... Tittar på sambadonnor, både från Brasilien och på mina bästa danstjejor (inklusive mig själv).

Lite självplågeri kanske, det kommer ju säkerligen dröja x-antal veckor innan jag får röja på igen. Längtar!

Okej, läkemedel är gift!

Fick en galen reaktion på mina nya smärtstillande idag. Slutade med en tur till akuten. Kräktes och svullnade upp totalt i bihålorna, kändes som den värsta nästäppan i kombination med ett huvud som ville sprängas och illamående. Kastade mig ur taxin och satte mig på huk och hulkade utanför akuten medan Jimmie gick in och hämtade personal och taxichauffören höll vakt.

Upp på brits, på med ekg, blodprov blodprov, tack och lov illamåendedämpande medicin. Fick kämpa med mina bihålor tills de gav med sig av sig själva. Jimmie såg jätteorolig ut, alldeles grå. Jag grät såklart. Mama mia. Vad många tårar som har fällts den här veckan!

Hade en sån bra dag igår! Hade nästan inget ont, var på återbesök här tillsammans med pappa och fick veta att jag inte behövde ta några fler sprutor ( halleluja), umgicks med min svägerska, var på ett superspännande möte, åt god mat och mös med min man. Sen fick jag ont, sov, hade mer ont, tog den nya tabletten. Uäck!

Nu mår jag rätt hyvsat, lite matt bara, men jag måste stanna på sjukan. De vill kolla om jag fått lunginflammation eller något annat. Just my luck. Håll tummarna för att det inte är något.

Mamma var förbi, hon hade med sig min gamla Simba. Han fick mysa med mig en stund. Men han skulle nog tyvärr inte vara en välkommen rumskamrat på Hornstulls strand enligt Jimmie så han fick åka hem med mami igen. Sen kom svärmor och svägerskan, så jag har varit ordentligt uppvaktad.

Nu är det väl bara till att sussa, tänka positivt och hoppas på en bättre dag imorgon. Är så tacksam över att vara svensk, att få hjälp så lätt.

Hoppas bara den gamla tanten i rummet intill somnar snart så att det blir lite lugnt. Ja, både för hennes skull och för oss andra. Hon har jollrart, grymtat, morrat, yrat och låtit som jag föreställer mig att en sjuk Pomperipossa skulle låta sen jag kom in här vid två.



Titta vad snel Simba är. Han säger gonatt.

Jag tar det lugnt här hemmavid. Mår helt okej. Knaprar mina mediciner och sover. Blir rätt groggy av alla värkisar.

Är så jävla glad att den här proppen upptäcktes. Tack och lov! Men det känns mystiskt att ha den därinne. Den liksom är där och ställer till det. Stundvis har jag inte ont och då känns det ännu mer mystiskt. Jag är ju som vanligt tänker jag då. Så pysslar jag runt lite, fixar hemma... Så kommer pulsen. Så jäkla mystiskt asså att bli andfådd av att gå på toa! Haha. Nä, man kanske inte ska skratta åt det. Men mystiskt, det är det!

Saknar redan att få röra på mig, vill dansa!

Avslutningsvis tänkte jag visa vad jag sticker mig själv med varje morgon. Hur tuff är jag?

Jag blev utskriven idag vid lunch. Nu har de övervakat mig klart och diagnosen kom igår vid kl 23. Blodpropp i ena lungan. Det är därför jag har haft svårt att andas, det är därför mitt ekg inte var normalt, mitt hjärta jobbade som tusan på att syresätta min kropp. Det gjorde det bra, jag älskar mitt hjärta! De kollade ju blodtryck, tempen och syresättningen ca var tredje timme. Jag var alltid syresatt till 99-100%. Alltså, inga problem där. Duktiga lungor och hjärta! Vilopuls på 49 bpm, lungt och fint (Ja, det var väl grymt? Typ Gunde Svan ju... Nä inte riktigt, men man måste ju få tävla lite och känna sig grym på kardiologen på Sös också).

Är det makabert att jag skriver om min sjukdom? Nä det tycker jag inte, jag har vad jag har. Blev rätt chockad men det känns okej. Nu får jag knapra Waran. Lite jobbigt att jag måste ge mig själv blodförtunnande sprutor den här veckan, för att kickstarta liksom. Fick testa att sticka mig själv imorse. Måste man så måste man. Det gick bra, kände mig stentuff!

Får veta mer på fredag då jag ska tillbaka till sjukhuset. Nu är det vila som gäller. Har fortfarande ordentligt ont när jag djupandas. Men det är himla skönt att veta vad det beror på och att jag är under behandling.

Tack alla fina, underbara, proffsiga sjuksköterskor och läkare på kardiologen! Jag har känt mig så väl omhändertagen och trygg.

Nu, alvedon, voltaren och knoppa.

Puss puss

Ja hurrunini! Drama idag, nej inte drama, men ovanligheter om inte annat.

Jag är inlagd på Sös. Måste sova kvar här. Läkarna misstänkter antingen hjärtsäcksinflammation eller lungemboli. Jag har ett portabelt ekg runt halsen, det är fästat med små tryckknappar som får mig att likna Frankensteins monster. Jag har gjort ultraljud på hjärtat, jag har röntgat vanligt och jag har röntgat i skiktröntgen. När jag väl är här får jag väl ändå göra det ordentligt. Jag betalar skatt!

Skämt åsido, det känns faktiskt jättejobbigt och trist. Antagligen kommer jag inte kunna hålla pass eller träna på en månad, minst. Men vi får väl vara glada att jag är här och får hjälp.

Jag har haft svårt att andas sen i torsdags. Tyckte andningen kändes tung. Men jag kände mig ju inte förkyld, jag kände mig pigg, men med ett något otillfredsställande luftintag. Körde såklart min vattengympa. Blev mycket tröttare än vad jag brukar bli och fick kramp i ena sidan. Segt tänkte jag, jävlar vad jag flåsade efter min spurt till tuben, bara flämtade som en hund.

Jag är ju inte dummare än att jag vilade hela fredagen, lördagen och söndagen, ingen träning, bara lugna puckar. Men det gav liksom inte med sig ändå. Pappa lyssnade på mina lungor igår och kunde höra att det väste och hade sig.

Så imorse hade jag bestämt mig för att gå till vårdcentralen. Men kroppen var före handlingen. Hade feber inatt, fick gå upp och ta alvedon, vaknade en gång i timmen. Tillslut kl 6 gick jag upp och försökte komma på ett sätt att andas som inte gjorde ont. Kl 8 var jag på vårdcentralen, hade så jäkla ont, började såklart gråta, fick åka till akuten, grät på akuten, grät när jag gjorde mitt ekg, grät när jag träffde hjärtdoktorn... var nog lite chockad att det var något allvarligt. Närå, inte särskilt blödig faktiskt.

Har lugnat ner mig nu i alla fall. Jimmie kom och hängde med mig och var bara världens bästa man och sen kom Stina med tidningar och godis.

Så, nu har jag morfin i kroppen och ska försöka sova. Bli inte oroliga. Jag är ju på bästa stället för att få hjälp.

Gonatter mina skatter!