detsajagkanske

Jag mötte upp Tove och Lotta i stan för lite presentköp (en viss vän fyller ju år...) Vi tittade runt lite både här och där, i hörn, vrår, salar och slott, låter lovande va?



Vi såg dom här armbanden med valfri berlock. Jo, på håll ser dom ju rätt så fina ut. Ja, allt hade varit frid och fröjd om det inte hade varit för texten på dom...


När Carola hade en blinkande t-shirt på sig som skanderade ut "ledig" var det lite roligt, om än på gränsen till en desperat medieflirt men det här... Voj voj voj! Vem skulle vid sina sinnes fulla bruk eller i total galenskap bära dessa? Vem fan vill skandera ut "dumpad", "skild" eller "desperat". Är det här sånt som köps av folk för att "Dom är ju lite kul"? Nej tack.

Sen att dom ska ha 179 spänn för en liten metallbit som deklarerar ens misslyckande förhållande är ju helt skandallöst. Sen ska dom dessutom ha 70 spänn till för att man ska få lite läder att fästa den på. Dom borde ge bort dom gratis. Eller fan nej, dom borde smälta ner dom gratis inför den dumpade eller skilde som en metafor för att det var det förgångna, nu är det dags för nya lyckligare tider.

Helt enkelt, SMAKLÖST

(om du äger en sån där (jag kan ta om det står love på den, eller jag vet inte, då har du ju stöttat dom här knickedickarna) om du äger en sån där kommer du allt få höra nästa gång vi ses...)

Hej mina vänner! Nu är jag hemma igen, i Stockholm alltså.
Idag var jag duktig och gick till skolan tidigt, jag var där före alla andra. Fick faktiskt en del gjort också.

Imorgon ska jag köpa tyg (har en ambition om att mecka scenkläder) och så ska jag äta frukost med Linda och middag med Natta. Äta bör man annars dör man.

Nu ska jag äta ägg med världens vackraste och underbaraste man. SO LONG SUCKERS!

Jag gillar ju min gamla skarpt. Är mönstret från ett Josef Frank-tyg. Den mannen måtte ha doppat näsan i vinet eller tuggat flugsvamp. Wow vad han var bra! Men men, vad tycker ni? Den nya är ju lite blaffig kanske. Sen så vet jag att läsbarheten inte är den bästa på texten, borde vara högre konstrast. Men jag ville använda samma färg som jag har i bakgrunden av rubrikerna så jag knappade in den färgkoden i Ps också. Jag testar den ett tag. Jag kommer väl antagligen tröttna på den och gå tillbaka till min gamla ändå. Men allt har sin tid.

Jaja, i alla fall. Jag kom aldrig iväg till skolan. Var en sån där tuff typ som skiterIt. Nä, jag fick lite svartångest och gjorde en pakt med Malin att gå dit tidigt imorgon.

Nya tag imorgon, ey?

FÖRST: Tillägg till gårdagens "Rödklädda troll", Lovas lag vann förstås om ni inte förstod det. Med typ 10 poäng, BOUJAKA!


Har haft en nästan fyra timmars träning med Malin och Mina nu på morgonen. Men rikigt fyra timmars träning bidde det inte. För det första lyckades jag snooza en timme utan att märka det så jag kom försent, för det andra var vi lite trötta och tyckte att de var mycket trevligt att prata lite om ditten och datten och för det tredje hade i alla fall jag och Malin brutal träningsvärk i ändalykten sen "Attacken" i måndags.

Ja, men vi var där, och dansade på lite granna i alla fall. Bättre med lite än inget. Dessutom körde vi en bra träning igår.


Förövrigt håller min tv på att klappa ihop för gott. Den stänger av och sätter på sig efter eget tycke. Ibland går det att få igång den igen, ibland inte. Tror i och för sig att den är ca 15 år gammal vilket är typ 158 år i tv-ålder.

NU, mot skolan och 3D Max. Wish me luck!

Vet ni?

Jag har bloggat i mer än ett år. Glömde ju gratta bloggen på dess födelsedag den 10/9. Får gratta idag istället. HURRA HURRA PÅ DIN FÖDELSEDAG (i efterskott).

Ja må du leva, ja må du leva
Ja må du leva uti hundrade år
Ja visst ska du leva, ja visst ska du leva
Ja visst ska du leva uti hundrade ååååår.

ETT FYRFALDIGT LEVE FÖR BLOGGEN!
DEN LEVE
HURRA
HURRA
HURRA
HURRA!!!

Nä, jag pratar inte om hormonstinna, 14-åriga vänsterpartister, jag pratar om Lovas handbollsmotståndare i dagens match.

Jag har precis varit och sett min allra första handbollsmatch. Det var världens bästa Lova och hennes lag Västeråsarna som spelade mot något Eskilstunalag. Fanemej, Lova var grym! Men FY SATAN vad jag ville slå på dom där små trollen, dom puttad och drog i Lova konstant. Dom spelade så jävla jävla fult!

Som vanligt var domaren en domarjävel som inte såg eller blåste på alltför mycket. Why waste my breath? Jo, Lova håller på att få axeln vriden ur led en andra gång av det här laget för att dom har bestämt sig för att det är okej att dra i hennes tröja tills hon faller. Asså, hon typ släpade fram fyra små troll varje gång hon skulle ta sig någonstans. Sätt på er rullskridskor om ni nu är så lata!

Ah, några härliga studer kom. Lova fick tacklas tillbaka, och som hon gjorde det. Handbollen kan ju förtusan likställas med amerikansk fotboll eller taekwondo eller nått, blir jäkligt ruffigt ibland.

Lova, jag är stolt och förvånad över att du har alla tänder i behåll och att du inte har någon fraktur i skallen! DUKTIG!







Uj uj, känner mig väldigt väldigt stolt när jag läser det här. Det här är MIN kompis!

En klänning från SVT´s kostymföråd har kommit i min ägo. Var inte det lättaste att få på sig, hyskor där, hakar där, knappar där. Man kan ju förstå varför damerna för i tiden behövde påkläderskor. Jag hade mami till hjälp. Det var bara att hålla in magen. Jag undrar just vem som hade på sig den här klänningen när det begav sig. En person som var smalare än vad jag är i alla fall. Eller någon med en himla bra gördel. Kanske både och... Jag kände mig så vacker så. Varör har vi inte sånna här kläder nuförtiden. Kanske för andningssvårigheterna. Jag förstår verkligen lajvare. Det är fanemej kul att få känna sig som något ur Stolthet och fördom för en stund. Skulle kunna vara en grym utklädnad. Kanske med blek hy och vinröda läppar, vad kan jag då föreställa... Hmm?

Hur har er helg varit? Min har varit förträfflig.

Måndag igen och med det menas teater på eftermiddagen. Idag hade vi "förtvivlad", "förvirrad" och "nere" bland känslorna i ringen. Ja, det låter ju kul det där. Själv var jag "andfådd". Sista minuten är ju min melodi. Kommer man inte prick kommer man för tidigt. Eller? Ja, förutom när det kommer till jobb förstås. Ett av de allra bästa sätten att visa att man är en bra arbetare är att alltid komma i tid.

Så var det läge för en liten fika med de vackra flickorna efter skolan. Hallonpaj pch te och livet lekte. Sen kom Anna med förslaget att vi skulle gå och provträna gratis på Gympozz, passet "Attacken" var ikväll. Jag var helt inne på att tokbanga. Har varit på det där passet en gång och om jag säger så här, inte riktigt min kopp te. Visst, man blir glad över träningsvärken i akterpartiet efteråt, men det är ju så mycket innan, innan det blir efteråt. I alla fall. Malin var på och Anna skulle gå, inte kan jag då banga? Fan, eller BRA. Bra träning är det, trots att jag maskade en hel del. Men särskilt kul vill jag inte påstå att det är. Medelålders människor som har rövar som persikor och som gör ooouuaa ooouuaaa (it's tha sound of tha police-ljudet ni vet). Nja... Borde kanske vara motiverande. Men, det biter inte riktigt på mig när jag har en antidag. Kanske om man börjar driva med hela situationen kan det bli kul. Vi testar det nästa gång.

Röd som en tomat knallade jag hem rätt så nöjd ändå. Anna är min Gillian. Man kommer inte undan. Nog är det bättre med lite träning än ingen alls.

Imorgon gäller datasalen och 3D studio Max och på eftermiddagen ska det dansas.

PÖSS!

Som Malin sa "Hejja Madde! Du uthärdade!" Ja, det gjorde jag, inga Grudgebarn eller The Ring-mord inatt heller. Så vaknar man på morgonen och känner sig fånig för att man några timmar tidigare var helt rädd i exakt samma lägenhet, med exakt samma möbler, exakt samma ljud... Varför ska mörker gör allt läskigt för?

Människan har ju i och för sig varit rädd för mörkret i alla tider. Vargen och trollen kunde ta en om man inte aktade sig. Nu är det dataanimerade effekter som skrämmer upp oss. Voj voj...

Nu ska jag äta gröt med banan och vara glad sen ska jag gå och förtidsrösta på bibblan. Sen lite senare kommer Jimmie och hämtar upp mig så åker vi iväg för helgen.

Puss puss alla fina människor! Ha en härlig helg!

Det är fullt upp här i gamla Eskilstuna. Skolan börjar komma igång på riktigt. I måndags hade jag min roliga teaterlektion som jag har varje måndag. Vi brukar få börja lektionen med att säga hur vi känner oss just nu. Mina svar hittills har varit "mätt" och "utvilad". Många svar är "trött", "stressad"... Nåt i den stilen. Men sen så har vi dom som är "förvirrade", "sökande" och sånna grejor. MEN KOM IGEN!

Dom som är "förvrirrade" är också dom som verkligen tar i med ett riktigt tänkande ansiktsuttryck, snörper ihop munnen, tittar upp i taket och verkligen KÄNNER EFTER. BAH! Man vill bara säga åt dom att lugna ner sig. Sen så har vi dom som redan kallar sig för skåååådespelare och som mer än gärna håller ett irrelevant och lösryckt föredrag om när dom var med i någon Tolstojpjäs (på typ Hallstaviks KFUM teater) och spelade häst.

Men kul har vi och dom flesta i gruppen är helbra och trevliga människor. Tack och lov att jag har Malin där så man har någon att bearbeta saker med sen.


Idag har jag varit iväg och danstränat sen gick jag till skolan och vände. Alla datasalar luktade svett och var utan syre och dessutom var min favortiplats upptagen. Nya tag imorgon helt enkelt.

Nu ska jag göra ett pm om mitt kommande projekt i 3D-kursen. Jag ska göra en hamster! Förträffligt bra djur!



CIAO

Asså, visst, Disney har ju gjort en hel del filmer på sista tiden som varit grymt bra. Men vad har hänt med den klassiska stilen, charmen, humorn, sångerna, de vackra miljöerna som inte enbart är uppbyggda i 3D? Jag har saknat!

Men så! The Princess and the frog! Så jävla bra film! Vacker, rolig, charmig, lite läskig, gripande, man vill till och med fälla en tår.

SE DEN! En film som innehåller en red-neck-hillbilly-cajuntalande eldfluga, en slemmig osympatisk Disneyprins, en jazzspelande alligator, voodoo och riktiga southern belles får ju inte missas!

Så var det fredag igen. Känns som att jag skriver så varje fredag. Har precis tryck några äggmackor och tittar på Doctors. Killen som leder det är en sån jävla lismare. Han är den "charmiga" killen. Man kräks ju lite. Men men, det är ju rätt intressant idag för det handlar om hur man ska göra för att leva längre. Inga överraskningar där, röra sig mer, stressa mindre, inte äta för mycket, äta mycket frukt och grönsaker vara mycket med familj och vänner.

Idag åker jag till Lovas land. Jag, Tove, Jenny och Lova ska ha en skön helg med svampplock och rödvin. Det blir bra det här.


Fina LOVA!

Ja men hej hej på er allihopa!

Är det bara jag som inte hänger med? En vecka hinner inte ta slut förns man är mitt uppe i veckan därpå. Satan vad tiden går fort. Det är både bra och dåligt. Jag ska spendera tre helger i rad med att andas frisk landetluft, plocka en och en annan svamp och klyva en och en annan vedklabbe. Men däremellan ska jag hinna med att kalasa mittiveckan och göra nytta i skolan.

Nu ska här redigeras bilder från helgen som gick. Många trevliga naturiga bilder bidde det!

Gjorde precis Svenska dagbladets valtest. Jag hade väl inte direkt något parti som var superdominerande men i första hand blev jag miljöpartist och i andra hand vänster. Det faktum att jag svarade "vet ej" på hälften av frågorna kan ju ha gjort resultatet något missvisande. Jag har fått rösta två gånger, om euron och i förra riktiga valet. Euron var ju lätt, fanns ju bara två alternativ och självfallet blir det ett rungande NEJ till den där skiten.

Men så kommer vi till the real deal. Jag röstar ju, för det ska man göra. Men jag känner mig aldrig riktigt tillräckligt insatt för att få rösta. Jag känner mig som en puckad bluff. Så senaste valet tänkte jag, nog ska jag sätta mig in i vad partierna står för lite bättre till nästa gång, men nu är nästa gång helt plötsligt här och inte kan jag så mycket mer den här gången.

Well well, kanske jag borde sälja min röst till Tove eller någon, som verkligen brinner för sånt här. Eller så röstar jag på miljöpartiet. Dom är ju emot kärnkraft och euro. Jag tyckte att kärnkraft var rätt okej fram tills dess att vi gjorde en utställning om kärnbränsle i skolan. Kärnkraft är fåfäng galenskap...

Ahh, nu ska jag klä på mig och packa det sista. Snart kommer pappa. Ikväll åker jag och Jimmie till skogen så vi ses väl igen på söndag eller så.

Puss puss

Bröllopsfina förra lördagen

Idag ska jag ta min lilla väska och åka tillbaka till Stockholm. Där ska jag sen packa ner ALLA mina grejor för det är dags för den årliga omlokaliseringen. Jag tar hem mitt liv till Stockholm tre månader under sommaren och sen ska hela livet tillbaka till Eskilstuna. Med livet menar jag det oändliga antalet prylar jag alltid tror mig behöva. Det blir en massa "BraOha" innan jag är klar.

Min älskade pappa har erbjudit sina tjänster som chaufför så jag behöver inte släpa två IKEAkassar och en och en annan resväska på tåget. Halleluja.

Det blir alltså mycket fram och tillbaka dom här närmaste dagarna. I helgen ska jag på kräftskiva ute på ett landställe, inte mitt, och kanske ta det sista doppet för i år. Man är väl ingen badkruka heller?



Pappa och jag

Hej på er! Nu är jag i Eskilstuna igen så nu kommer bloggen bli bättre har jag en känsla av. Eller bättre och bättre, mer uppdaterad i alla fall.

I fredags såg jag Robyn och hon var supermegasuperduperjättebra! Hon var så jäkla cool och snygg och jäklar vad hon kan sjunga. Jag blev mäkta imponerad. Nästa gång hon har en spelning i Sverige ska jag gå och titta på henne och betala för det (var på Popaganda och eftersom det hålls på mitt jobb så blev biljetten gratis, mycket bra).

På lördagen gifte sig Linda och Roger. Hurra hurra. Jag och Jimmie dansade brallorna av alla andra gäster. Tyvärr glömde jag kameran hemma i Stockholm så jag får visa bilder sen.

Annars då. Idag började skolan. Eller inte riktigt. Idag började kursen jag har valt för att den lät rolig och verkade ge enkla poäng. Röst och rörelse. Det var tillbaka till dramalektionerna. Väldigt kul och fysiskt.

Efter det levererade Tingsgården som vanligt och med en god macka i magen och en kaffe i handen fick jag uppdatera mig med mina bästa finaste tjejor här. Puss till er! Det är ni som gör vardagen (och festen för den delen med) rolig!

Nu ska jag känna mig lite ensamen och äta gröt till middag...

Ja det var en dag i juli...



Nu ska man jobba och gå i skolan och ingen tid finns det för att sitta på balkongen med långfrukost. Inga mera rostade mackor genom fönstret... nä det är ju för sorgligt. Nog kan man rosta mackor genom fönstret även i September?

I söndags var det dags för det årliga sommarbalunset på jobbet. Det bjöds på förfriskningar, konstsim, forsränning och ofrivilligt badande...


Tove är festfin och minglet är i full gång.


Inte vet jag vad jag håller på att säga där men min mun går ju bara av sig själv ibland. Söta Johanna ska lämna oss på jobbet för plugg Helsingborg. Det är tråkigt. Det är ju inte bara hennes sällskap som kommer att vara saknat utan även hennes knasgoda muffins!


Sen, ur skuggorn, träder två män fram, iklädda badkalsonger a lá 42, vandrandes hand i hand till tonerna av Time to say goodbye. Det var vackert så vackert. Dom gjorde sina kullerbyttor och lyft med stor inlevelse. Jag har väldigt många fler bilder som tyvärr är suddiga men som ändå skulle behövas godkännas innan jag la upp dom här.


Det andra laget nådde inte rikitgt hela vägen fram med sin koreografi. Ordentligt åtdragna Baywatchshorts till trots.


Jag deltog i en forsränning, jag var sämst. En massa klorvatten fick jag i näsan och det är jobbigt för då blir jag förkyld. Men jag fick hålla i en allsång och det var jag ganska så bra på. I alla fall, jag hade baddräkt på mig men dom som inte hade det fick bada ändå. Det såg några vänliga herrar till...

I det hela, en mycket lyckad fest.

Amerika, shape up! Jag är trött på era patriotiska nörderier, jävla martyrer.

Såg precis filmen Remember me. Ja, det kanske är så att allas vår favorti Herr Pattinson är med i den och det var ju bra, han gjorde dessutom bra ifrån sig. En av våra svenska stoltheter, Lena Ohlin var också med. Filmen var väl ett helt okej litet romantiskt drama. Inga direkta överaskningar eller så. MEN....

VARNING FÖR SPOILER

I filmens slut är allt lyckligt. Bra bra, folk har börjat älska varandra och bry sig om varandra. Brända broar har börjat renoverats. Men så har den SOPIGA regisören eller manusförfattaren eller vem det nu var som var SOPIG bestämt sig för att han eller hon skall vara djup. Och man får fanemej ingen Oscar för filmer som slutar lyckligt. SÅ då bestämmer sig han eller hon för att baka in 11 September i slutet och med det ta kål på filmens hjälte. Alla ska gråta. Jag blev förbannad och tyckte hela filmen blev ett tunt jävla skämt (men med några heta scener, Tove, du måste titta). Så jävla lamt. Vår hjälte står inne på ett kontor i ett av WorldTradehusen och väntar på sin pappa som han har börjat bygga en bro med (metaforiskt). 11 September var helt lösryckt inryckt. Inte ett uns av filmen hade något att göra med den 11 September. Eh, hur ska vår hjälte dö? Pistol, tabletter, slagsmål...? Nä, nu har jag det. Vi gör så att filmen utspelas 2001 så kan vi döda honom i World Trade! Hurra!

Filmen hade varit okej om den fått sluta lyckligt. Nu bidde den bara töntig och den SOPIGA manusförfattaren är en TÖNT som ALDRG kommer få en Oscar.

Idag blir inte många knop gjorda... Jag har njutit av härliga surdegsrågkusar. Min mage slår kullerbytor och är glad över att få riktiga fibrer efter tre veckor i dess avsaknad. Jag måste fixa till min cykel så att jag kan ta mig runt, och fram och tillbaka från jobbet som drar igång snart. Fast egentligen ska jag inte jobba särskilt mycket. Men det är skönt att slippa gå eller lägga pengar på bussen.

Jag skulle vilja hitta på något idag, bada eller så, men jag är för lat för att ringa någon att görat med. Så här tillbaka i ett land där solen är en ynnest, istället för en självklarhet, får man ju ångest om man är inomhus när den lyser utanför fönstret. Ja ja, latar mig nog ett tag till. Ska gå igenom alla Greklandsbilder så att jag kan visa upp några för er sen. Tror visst att det är dag för lunch snart...