På en sekund
På en sekund förändras livet för alltid. Efter nio månaders väntan kommer helt plötsligt en ny liten person till världen och allt blir vänt upp och ner. Jag kunde inte sluta gråta och börjar nästan nu igen. Hon är inte ens min men hon är nu den viktigaste personen i mitt liv. Jag skulle göra vad som helst för henne! Känslan är så stark att jag blir alldeles överväldigad. Ren kärlek för alltid. Världens vackraste lilla barn. Min systerdotter.
Så att man inte förstår
Jag har blivit moster! Fattade ingenting först men sen kom tårarna. Vilket mirakel! Imorgon eftermiddag får jag träffa henne. Natten och dagen imorgon kommer kännas så lååååånga. Jag längtar som sjutton!
Lilla flicka, lilla under, välkommen till världen.
Kvällsdosen
Ja, katten kanske har krymt och mössen är kanske stora men båda är de ute efter Waranet. Mmm. Fast den bortre musen beter sig mer som en hund. Hälsar och nosar i baken. Skärp dig!
Ibland så...
...känner man sig bara lite blå.
Då kan man roa sig med Photo Booth en stund, titta på fantasy och dricka lite te. Ingen superpeppdag idag tyvärr. Men jag deppar inte ner på facebook utan jag gör det här istället. Förstår mig inte på folk som skriver "dålig dag idag" på fejan och sen inget mer. De får en massa "Åh, vad har hänt?" och "Gumman... jobbigt (för det är mestadels kvinnor som sysslar med detta)" osv. men aldrig att de skriver ut vad det jobbiga är. Har de missat bussen? Är mjölken slut? Har SD gjort något dumt igen? Nä, inget svar får man.
Vad är mitt problem då, frågar ni er kanske? Har jag något svar på tal nu när jag sitter här och kritiserar andra? Nej, inte direkt. Dagen började bra med en mysig frukost på Copa, följt av en trevlig lunch med Babelmat. Men sen ville jag bara dra täcket över huvudet och checka ut för idag och checka in imorgon igen. Antar att jag inte är ensam om sånna här känslor. Mycket nu brukar man kanske säga...
Screw today och välkommen måndag.
Att andas
Andas bland träd, mossa och vattenfall nere i dalgångarna på Peleponnesos.
Foto: Johan von Arnold
Den börjar få plats igen nu, luften alltså. Jag börjar få resonans i min vänsterlunga. Den har varit helt stum i 7veckor. Om man knackade mig på nederdelen av ryggen på först höger och sen vänster sida så sent som i förra veckan kunde man höra skillnaden. Men så i söndags hördes det, det har börjat komma ner luft i nedre vänsterloben igen. När man knackade lät det inte längre DUMDUMDUM vs. dududu, utan DUMDUMDUM vs. DumDumDum. Åh vad bra! Tyvärr gör det ont, lungan är väl alldeles stel och dessutom har nog inte hela proppen luckrats upp redan. Det är nog lite trångt för det sysresatta blodet att kila förbi fortfarande för nu har jag mer ont än vad jag hade förra veckan.
Näpp, inget skoj det här. Det är tur att man snabbt glömmer smärta och obehag. Annars skulle man väl knappt våga leva. Sen är det skumt hur snabbt kroppen vänjer sig vid att ha ont. Stackars alla med kroniska sjukdomar. Fifan! Jag laddar för att bli frisk och hoppas verkligen att jag får fortsätta vara det sen, tvi tvi tvi ta i trä.
Älskar mina lungor. Bli friska nu!
Lite mer vuxen
Här ser ni en himla glad tjej! Varför då undrar ni kanske? Jag brukar ju vara en glad prick i största allmänhet men just nu är jag extra glad för att jag har fått ett nytt jobb! Ett riktigt vuxenjobb på kontor med gott kaffe och snygga datorer. Har väl hunnit berätta för de flesta jag känner redan, men nu basunerar jag ut det här också.
Vilka julklappar hurrnini! Jag blir moster och jag får ett nytt jobb! Mama mia!
Jag har varit på nya jobbet lite på halvtid nu för att jag fortfarande är lite sjukskriven. Alla har varit hur bra som helst där. Välkomnande, omhändertagande och roliga. Det känns verkligen jättebra! Woop Woop för dem och för mig!
På med brillorna så kör vi!
Stajlat och domedagstankar
Vi har piffat i hyllan idag. Nu börjar det ju bli ordning på torpet!
Vi har precis kommit hem från mami och papi. Vi var där på söndagsmiddag. Mamma pappa bror syster fästman och fästman. Tessan är så himla stor nu! I veckan blir jag moster! Ihhh! Hoppas, kanske bebisen blir sen. Men vet ju aldrig. Det är ju inte alla bebisar som kommer på dagen på två timmar som en annan :)
Idag såg jag och Jimmie filmen "Seeking a friend for the end of the World". Jorden kommer gå under. Det är ett faktum. Nästan alla blev giriga hulliganer som började plundra. Om jorden skulle gå under så hoppas jag att folk skulle bli mer hippies. Givmilda, dela med sig, allt till alla. Jag hoppas att om man hade en riktigt fet vinkällare skulle man bjuda in alla vänner, hobos och annat löst folk i trakten och dricka upp det. Känns liksom trevligare. Om man har tre veckor kvar att leva, kan man inte då försöka se till så att alla är mätta och lite lagom salongsberusade (om de vill förstås)? Ja, liksom trevligare.
Jag ska försöka komma ihåg det om dagen skulle komma när en dödlig asteroid närmar sig jorden.
Flower power Peace
Jo, det var fint.
Bara jag och Jenny är coola nog för att fota oss med våra respektive team. TEAM EDWARD!
YAY Twilight Saga!
Tack för en fin kväll mina vänner! God mat hos Tove innan och ett tillfredsställande avslut. Men ni som bara har sett filmerna vet INGENTING. Ni har inte ens rätt att gilla Twilight... typ.
Okej. Nog om detta.
Puss puss!
Dags att avsluta kärleksaffären
Ikväll kommer avslutet Edward. Vi har haft vår romans i 4 år. Det var du och jag och lilla lägenheten i Eskilstuna. Jag flög fram över sidorna och dök sedan in i filmerna. Jag fick översätta ett och annat ord, bland annat "brooding" användes frekvent.
Ikväll är det dags för att se sista delen och jag höjer mitt glas och tackar för allt. Jag kanske dyker tillbaka någon gång. Högst troligt. När jag känner för att bli 16 år och förälskad i en vampyr igen.
Men idag är jag 27år (och kär i en halvgrek istället) och ska njuta av Breaking Dawn 2.2 och vara TEAM EDWARD fullt ut.
SÅ JÄVLA PEPPAD!
Lägesrapport vecka 46
Veckorna rullar fram. Jag har nog hållit mig sysselsatt.
Status: Jag kan fortfarande inte dra djupa andetag. Alltså jag får inte ner luft i hela vänsterlungan. Min sjukskrivning på halvtid har förlängts, vilket betyder INGEN träning... INGEN dans. Nog har jag fuskat lite. Hihi, är man på en kul fest så är man.
Jag har tröttnat på att äta Alvedon. Efter sisådär 250 tabeletter gör man väl det. Jag klarar mig nästan utan nu. Det gör lite ont när jag nyser eller om jag råkar bli andfådd, woops, råkar.
Vet inte om jag någonsin skrev att jag hade blodbrist också. Elände. Men med lite järntabletter ska nog det bli bra också. Känner mig faktiskt piggare. Jag har varit så himla himla trött.
Jag ska tillbaka till farbror doktorn och kolla alla värden om en månad. Eller "farbror", inte direkt. Jag har världens bästa snubbe från Skåne som har en sådan där pappablick när han frågar hur jag mår. Jag vill ju bara börja gråta och kasta mig i hans famn. Bli klappad på huvudet. Men det gör jag förstås inte. Nä, jag kramar bara min egen pappa. Och gråter gör jag bara när Försäkringskassan ringer. Jag är chockad i smyg. Så fort jag måste prata om proppen ordentligt stiger tårarna och halsen knyter sig. Det har varit en tuff period det här. Jag låtsas att jag tar allt med en klackspark så kanske det faktiskt börjar kännas klacksparkigt om ett tag. Jimmie har varit och är världsabäst. Är så imponerad av att han med lugn, förståelse och leenden har stått ut med mitt tjat om proppar, smärtor, hypokondri, alvedon, tabeltter, framtidsoro, sprutor osv.
ANNARS? Jag skrev för ett tag sedan om ett spännande möte. Mmm... Ni ska få veta snart. De flesta av er som läser vet ju redan. Men jag är så jävla glad! Jag känner bara, JAAAA MÅÅÅÅL BRAGDGULD!
Jag och Jimmie streckkollar på Boardwalk Empire och dricker kaffe på eftermiddagarna. Men jag har ju som sagt varit runt en del. Jobbat en endaste liten dag, sjungit i kör (stödet är inte vad det brukar vara... luft), promenerat på Djurgården och annars bara fikat och umgåtts med alla mina älsklingar. I fredags var jag och hälsade på i Eskilstuna. Sopplunch och Tingsgårdenfika med min underbara vän Mina och sen middag och filmkväll med övernattning hos min underbaraste Anna. Det suger att inte bo i samma stad som alla man älskar och bryr sig om.
Nu ska jag dyka in i sagovärlden, Once upon a Time och sen koka mat. Kanske jag bloggar mera. Vem vet...
Häxbryggd ur 50-talsporslin?
För ett tag sen men ändå...
Tänkte visa bilder från det där bröllopet jag var på i September.
Vädret var kanske inte det roligaste men det regnade inte och kyrkan var fin.
Det ser ut som att dom disskuterar vem dom ska fimpa..
Christian och jag och benposen.
Alla stiliga vännerna var först på plats.
Något nervös brudgum... hihi
Min sexiga karl, jag och benposen!
Alla kompezarna och benposen.
Nu gifter dom sig! Satt och var nervös för att jag skulle sjunga så jag hörde inte så mycket mer än "tager du tager du" och lite "HAMANANANANA KRISTUS HAMANANANA".
Puss puss
Fifan vad vi ska kasta!
Och sockerhjärtanen regnade!
Någon gav visst David ansvaret över vigselbeviset. Det var ju inte så jävla smart.
Barn, Bestman, Brudtärnor och Marsalk. Barnet måste jobba på sina fotoskills. Skärp dig! Sträck på dig åtminstone.
Snygga syskon dom dära. Dios mio.
Klart vi ska ha en fin bild vi med. Här benposar Jimmie.
Min übervackra svägerska med sin maffiabror med vänner.
Pretty pretty.
Många sånna hära bilder tas på ett bröllop.
Ambitiös dukning och dekorering.
Så anlände brudparet. HURRA!
Bruden minglar lite efter middagen.
Solen tittade fram lagom till att festen skulle kickas igång. Då kan man passa på att dricka lite skumpa och andas "ren" luft på verandan.
Världens bästa Simon börjar komma i stämning.
Jorå, det går bra nu.
Det unga festfolket (och benposen).
Sa någon tårta?
Dans. Nu blev jag rörd.
DANS. Nu blev jag svettig.
DAAAAAANS! Sen får ni inte se resten av bilderna... Men många slipsar i pannan och bara bringor.
Sen kom partybussen och körde oss till nästa destination. Vem körde bussen? Jo det gjorde prästen, hahah. Fo real! Han extraknäckte som busschaffis.
På bussen fanns det ingen musik, men det ordande vi själva. Hjulen på bussen går runt runt runt...
Sen fotade jag inget på efterfesten... Men vi åt mat och drack lite god dricka. Jag hade tänkt ta årets sista dopp men det var fördjävla kallt. Hujedamej. Så då kom nästa dag...
Gomorron i det lilla huset! Hade ni roligt igår? Ja, absolut! Med huvudvärk och några skrubbsår som påminnelse.
Fantastiskt roligt bröllop! WOOP WOOP!
