detsajagkanske

 

Den börjar få plats igen nu, luften alltså. Jag börjar få resonans i min vänsterlunga. Den har varit helt stum i 7veckor. Om man knackade mig på nederdelen av ryggen på först höger och sen vänster sida så sent som i förra veckan kunde man höra skillnaden. Men så i söndags hördes det, det har börjat komma ner luft i nedre vänsterloben igen. När man knackade lät det inte längre DUMDUMDUM vs. dududu, utan DUMDUMDUM vs. DumDumDum. Åh vad bra! Tyvärr gör det ont, lungan är väl alldeles stel och dessutom har nog inte hela proppen luckrats upp redan. Det är nog lite trångt för det sysresatta blodet att kila förbi fortfarande för nu har jag mer ont än vad jag hade förra veckan.

 

Näpp, inget skoj det här. Det är tur att man snabbt glömmer smärta och obehag. Annars skulle man väl knappt våga leva. Sen är det skumt hur snabbt kroppen vänjer sig vid att ha ont. Stackars alla med kroniska sjukdomar. Fifan! Jag laddar för att bli frisk och hoppas verkligen att jag får fortsätta vara det sen, tvi tvi tvi ta i trä.

 

Älskar mina lungor. Bli friska nu!