Ingarö med älsklingar


Karneval!

Nu är vi framme i Landskrona och ska ägna oss åt seriöst rumpskakande i dagarna tre! Ett två tre GO!!

 

 

 

 

 

 

Här står vi och laddar utanför Bajamajan. Haha!

 

 


FÖLSEDAAAAN!

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Sommarnatt

Bästa kvällen med Wifey! Sommaren asså... Man vill bara vara uppe och uppe och morgondagen existerar inte. Eller rättelse! Morgondagen blir underbar den med!

 

 


På en sekund

På en sekund förändras livet för alltid. Efter nio månaders väntan kommer helt plötsligt en ny liten person till världen och allt blir vänt upp och ner. Jag kunde inte sluta gråta och börjar nästan nu igen. Hon är inte ens min men hon är nu den viktigaste personen i mitt liv. Jag skulle göra vad som helst för henne! Känslan är så stark att jag blir alldeles överväldigad. Ren kärlek för alltid. Världens vackraste lilla barn. Min systerdotter.


Så att man inte förstår

Jag har blivit moster! Fattade ingenting först men sen kom tårarna. Vilket mirakel! Imorgon eftermiddag får jag träffa henne. Natten och dagen imorgon kommer kännas så lååååånga. Jag längtar som sjutton!

Lilla flicka, lilla under, välkommen till världen.


Kvällsdosen

 
Ja, katten kanske har krymt och mössen är kanske stora men båda är de ute efter Waranet. Mmm. Fast den bortre musen beter sig mer som en hund. Hälsar och nosar i baken. Skärp dig!
 
 
 
 

Att andas

Andas bland träd, mossa och vattenfall nere i dalgångarna på Peleponnesos.
Foto: Johan von Arnold
 
 
Den börjar få plats igen nu, luften alltså. Jag börjar få resonans i min vänsterlunga. Den har varit helt stum i 7veckor. Om man knackade mig på nederdelen av ryggen på först höger och sen vänster sida så sent som i förra veckan kunde man höra skillnaden. Men så i söndags hördes det, det har börjat komma ner luft i nedre vänsterloben igen. När man knackade lät det inte längre DUMDUMDUM vs. dududu, utan DUMDUMDUM vs. DumDumDum. Åh vad bra! Tyvärr gör det ont, lungan är väl alldeles stel och dessutom har nog inte hela proppen luckrats upp redan. Det är nog lite trångt för det sysresatta blodet att kila förbi fortfarande för nu har jag mer ont än vad jag hade förra veckan.
 
Näpp, inget skoj det här. Det är tur att man snabbt glömmer smärta och obehag. Annars skulle man väl knappt våga leva. Sen är det skumt hur snabbt kroppen vänjer sig vid att ha ont. Stackars alla med kroniska sjukdomar. Fifan! Jag laddar för att bli frisk och hoppas verkligen att jag får fortsätta vara det sen, tvi tvi tvi ta i trä.
 
Älskar mina lungor. Bli friska nu!
 
 
 

Jo, det var fint.

 
 
Bara jag och Jenny är coola nog för att fota oss med våra respektive team. TEAM EDWARD!
 
YAY Twilight Saga!
 
Tack för en fin kväll mina vänner! God mat hos Tove innan och ett tillfredsställande avslut. Men ni som bara har sett filmerna vet INGENTING. Ni har inte ens rätt att gilla Twilight... typ.
 
Okej. Nog om detta.
 
Puss puss!

Dags att avsluta kärleksaffären

 
Ikväll kommer avslutet Edward. Vi har haft vår romans i 4 år. Det var du och jag och lilla lägenheten i Eskilstuna. Jag flög fram över sidorna och dök sedan in i filmerna. Jag fick översätta ett och annat ord, bland annat "brooding" användes frekvent.
 
Ikväll är det dags för att se sista delen och jag höjer mitt glas och tackar för allt. Jag kanske dyker tillbaka någon gång. Högst troligt. När jag känner för att bli 16 år och förälskad i en vampyr igen.
 
Men idag är jag 27år (och kär i en halvgrek istället) och ska njuta av Breaking Dawn 2.2 och vara TEAM EDWARD fullt ut.
 
SÅ JÄVLA PEPPAD!
 
 
 

Lägesrapport vecka 46

Veckorna rullar fram. Jag har nog hållit mig sysselsatt.
 
Status: Jag kan fortfarande inte dra djupa andetag. Alltså jag får inte ner luft i hela vänsterlungan. Min sjukskrivning på halvtid har förlängts, vilket betyder INGEN träning... INGEN dans. Nog har jag fuskat lite. Hihi, är man på en kul fest så är man.
 
Jag har tröttnat på att äta Alvedon. Efter sisådär 250 tabeletter gör man väl det. Jag klarar mig nästan utan nu. Det gör lite ont när jag nyser eller om jag råkar bli andfådd, woops, råkar.
 
Vet inte om jag någonsin skrev att jag hade blodbrist också. Elände. Men med lite järntabletter ska nog det bli bra också. Känner mig faktiskt piggare. Jag har varit så himla himla trött.
 
Jag ska tillbaka till farbror doktorn och kolla alla värden om en månad. Eller "farbror", inte direkt. Jag har världens bästa snubbe från Skåne som har en sådan där pappablick när han frågar hur jag mår. Jag vill ju bara börja gråta och kasta mig i hans famn. Bli klappad på huvudet. Men det gör jag förstås inte. Nä, jag kramar bara min egen pappa. Och gråter gör jag bara när Försäkringskassan ringer. Jag är chockad i smyg. Så fort jag måste prata om proppen ordentligt stiger tårarna och halsen knyter sig. Det har varit en tuff period det här. Jag låtsas att jag tar allt med en klackspark så kanske det faktiskt börjar kännas klacksparkigt om ett tag. Jimmie har varit och är världsabäst. Är så imponerad av att han med lugn, förståelse och leenden har stått ut med mitt tjat om proppar, smärtor, hypokondri, alvedon, tabeltter, framtidsoro, sprutor osv.
 
 
 ANNARS? Jag skrev för ett tag sedan om ett spännande möte. Mmm... Ni ska få veta snart. De flesta av er som läser vet ju redan. Men jag är så jävla glad! Jag känner bara, JAAAA MÅÅÅÅL BRAGDGULD!
 
 
Jag och Jimmie streckkollar på Boardwalk Empire och dricker kaffe på eftermiddagarna. Men jag har ju som sagt varit runt en del. Jobbat en endaste liten dag, sjungit i kör (stödet är inte vad det brukar vara... luft), promenerat på Djurgården och annars bara fikat och umgåtts med alla mina älsklingar. I fredags var jag och hälsade på i Eskilstuna. Sopplunch och Tingsgårdenfika med min underbara vän Mina och sen middag och filmkväll med övernattning hos min underbaraste Anna. Det suger att inte bo i samma stad som alla man älskar och bryr sig om.
 
Nu ska jag dyka in i sagovärlden, Once upon a Time och sen koka mat. Kanske jag bloggar mera. Vem vet...
Häxbryggd ur 50-talsporslin?
 
 
 
 
 
 
 

För ett tag sen men ändå...

Tänkte visa bilder från det där bröllopet jag var på i September.
 
 
Vädret var kanske inte det roligaste men det regnade inte och kyrkan var fin.
 
Det ser ut som att dom disskuterar vem dom ska fimpa..
 
Christian och jag och benposen.
 
Alla stiliga vännerna var först på plats.
 
Något nervös brudgum... hihi
 
Min sexiga karl, jag och benposen!
 
Alla kompezarna och benposen.
 
Nu gifter dom sig! Satt och var nervös för att jag skulle sjunga så jag hörde inte så mycket mer än "tager du tager du" och lite "HAMANANANANA KRISTUS HAMANANANA".
 
Puss puss
 
Fifan vad vi ska kasta!
 
Och sockerhjärtanen regnade!
 
Någon gav visst David ansvaret över vigselbeviset. Det var ju inte så jävla smart.
 
Barn, Bestman, Brudtärnor och Marsalk. Barnet måste jobba på sina fotoskills. Skärp dig! Sträck på dig åtminstone.
 
Snygga syskon dom dära. Dios mio.
 
Klart vi ska ha en fin bild vi med. Här benposar Jimmie.
 
Min übervackra svägerska med sin maffiabror med vänner.
 
Pretty pretty.
 
Många sånna hära bilder tas på ett bröllop.
 
Ambitiös dukning och dekorering.
 
Så anlände brudparet. HURRA!
 
Bruden minglar lite efter middagen.
 
Solen tittade fram lagom till att festen skulle kickas igång. Då kan man passa på att dricka lite skumpa och andas "ren" luft på verandan.
 
Världens bästa Simon börjar komma i stämning.
 
Jorå, det går bra nu.
 
Det unga festfolket (och benposen).
 
Sa någon tårta?
 
Dans. Nu blev jag rörd.
 
DANS. Nu blev jag svettig.
 
DAAAAAANS! Sen får ni inte se resten av bilderna... Men många slipsar i pannan och bara bringor.
 
Sen kom partybussen och körde oss till nästa destination. Vem körde bussen? Jo det gjorde prästen, hahah. Fo real! Han extraknäckte som busschaffis.
 
På bussen fanns det ingen musik, men det ordande vi själva. Hjulen på bussen går runt runt runt...
 
Sen fotade jag inget på efterfesten... Men vi åt mat och drack lite god dricka. Jag hade tänkt ta årets sista dopp men det var fördjävla kallt. Hujedamej. Så då kom nästa dag...
 
 
Gomorron i det lilla huset! Hade ni roligt igår? Ja, absolut! Med huvudvärk och några skrubbsår som påminnelse.
 
Fantastiskt roligt bröllop! WOOP WOOP!
 
 
 
 
 
 

Sånt man måste fixa med

Här sitter man och fyller i Försäkringskassans papper på internettet. Det är en jävla omständig historia. Jag kämpar och hugger i, försöker göra rätt. Tänker att jag som en god skattebetalare utan fast anställning ändå ska kunna få lite stöd och hjälp från Mamma och Pappa Staten. Vad händer? Jo, min jävla dator får för sig att tvångsuppdatera Windows! Allt stängs ner. Inget är sparat. MOTA/%(/#(/)(!)=(!)(=()=#(=(=(AAA. Lugn nu. Det är väl lättare att fylla i andra gången? Men nej, då måste jag formulera om allt jag har skrivit. Har varit så noga och duktig... Suck. Aja, det är väl bara att göratt.
 
Idag är det Halloween på riktigt. Den här knåpade Jimmie ihop förra helgen...
 
Den blev väldigt fin tycker jag minsann. Men tyvärr sackade den ihop efter några dagar i fönstret. Pumpa kanske inte är det mest beständiga materialet i vår värld.
 
Sen såg jag något annat fint...
 
En flicka och en pojke dansade utanför mitt fönster. Det är bra, då får sjuklingen något attt titta på. Det var stämningsfullt och hon hade en väldigt fin klänning.
 
 
För er som undrar mår jag mycket bättre. Jag har inte lika ont längre men jag kan fortfarande inte andas djupt. Det betyder att kondisen fortfarande är borta med vinden och jag får hjärtklappning. Dessutom har jag fått låga blodvärden och måste äta järntabletter. När man har brist på järn får kroppen det svårare att transportera syre i kroppen, då blir man trött och får hjärtklappning. Jag kör dubbelt upp alltså. Det hade ju kunnat vara värre.
 
Tiden går makalöst fort trots att jag inte gör särskilt mycket. Jag har nu titta på både Girls och på Downton Abbey. Mycket väl godkänt till dem båda! Men efter några dagar med Downton var jag tvungen att prata aristokratengelska här hemma. Det bara var så. SE DEM BÅDA! Tack Anna och Tove/Agnes/Maria!
 
Så, då var det dags för den där Försäkringskassan igen då. Heja mig!
 
 
 
 

Det är ju galet

Ja, för det tycker jag faktiskt. Det är ju galet att jag snart har knaprat i mig en hel sån här burk! Ligger bara några få tabletter kvar i botten och skräpar. Har garanterat ätit fler Alvedon de senaste två veckorna än i hela mitt liv sammanlagt. Ja, blä, känns inte fräscht.

Jag har ont, det är sjukt segt. Det har gjort ondare de senaste dagarna. Inatt intog jag återigen min plats på soffan. Gör för ont att ligga ner i sängen en hel natt. Det är för mjukt. Känns som att bröstet bara krymper ihop och blir trångt där. Men idag blev jag orolig över att det helt plötsligt började göra mer ont igen så jag ringde till Sös och frågade om det. De frågade hur länge min emboli har behandlats. Två veckor svarade jag. Då fick jag ett väldigt betryggande men trist svar. Det är vanligt att smärtan går upp och ner. Två veckor är tyvärr ingenting i det här sammanhanget, man kan ha ont i flera månader... MÅNADER? Men nej!

Man är så van vid att sjukdomar och skador blir markant mycket bättre efter en vecka eller två. För mig som brukar vara frisk som en nötkärna är det här en väldigt underlig upplevelse och känsla. Aja, får vara glad att jag behandlas och att det därför går framåt. Får jobba lite på det där tålmodet bara...



Tack bästa!

Nu är det fikatajm för mig! Muffins och kladdkaka från bästa jobbisarna! Blev så glad när ni kikade förbi idag! Med gotter blir man bättre och vänskap och kärlek gör en frisk (i alla fall i själen). Tänk så mycket trevligare min hemmakväll blev nu!

Puss puss och Mums mums!



Hoppas

Hoppas det blir sista natten på soffan inatt. Saknar min säng. Saknar att sova två.

Idag har jag sovit så gott som hela dagen. Har inte haft särskilt ont men har varit väldigt trött med huvudvärk. Skönt om jag kan dra ner på värkisarna snart ändå. Som sagt, I'm no fan of pills...

Blir mycket serietittande och framtidstänk när man sitter hemma. Men mer om det en annan dag.

Puss puss! Sov gott!



Lägesrapport

För den som vill veta mera om min lungemboli. Kära hjärtanes, blir rädd ibland, så jäkla skumt att det sitter något och kloggar igen i lungan... Hmmm.

Jag har fått sova inatt! Kan inte ligga ner för då får jag fördjävla ont men jag halvsitter och sover och inatt fick jag göra det hela natten utan att vakna och ha ont. Jag vaknade, men hade inte ont. Yay! Var på sjukan och tog prover idag, mitt waranvärde låg perfekt, man ska ligga mellan 2 och 3 och jag hade 2,5. Jorå, en annan. Vi får väl se hur det ligger nästa vecka då jag ska tillbaka och kolla igen. Hade också med mig en checklista på frågor jag jämt glömmer att ställa när jag är där, så nu vet jag mer också.

Jag och Jimmie har varit och fikat hos mamma och pappa idag och gosat med katterna. Sen åkte vi och handlade mat. Sen blev jag trött... Ja, det var mer än tillräckligt med action för idag. Tur att man får låna bil:)

Kvällen forsatte nyss med ett supermysigt samtal från bästa Malin. Nu är vi uppdaterade båda två. Fan att vardagen bara snurrar på och att man inte hinner träffa sina bästa så ofta som man vill.

Avslutar med en bild på mitt bling, min waranbricka, den kommer hänga med ett halvår nu. Worki'n it!



Blir så rörd

Det plingade precis på dörren. Där stod Sannah från mitt jobb med blommor och en orolig min. Hon hade ingen aning om hur jag mådde, det senaste hon hade hört var att jag låg på sjukhus i helgen. Jag blev så himla glad att se henne! Så himla go är hon! Hon hade inte kunnat komma en bättre tid! Jag har fått sova ordentligt för första gången på snart två veckor inatt och jag laddade in nya Alvedon för en timme sen. Sen blev jag ju helt i gasen över att få oväntat besök på det. Hon hade dessutom med sig soppa till mig! Åh, bästa! Orken att laga mat är ju inte på topp. Äggmacka going strong...

Hade velat ha henne kvar här, hänga lite. Men det får vi ta en annan dag. Har i alla fall superfina blommor och god soppa som påminner om att någon tänker på en och hoppas att man snart är piggelin igen.

Ja, ni därute, alla ni som har skickat hälsningar eller har kommit förbi, ni ska veta att det värmer något otroligt! Tack!


Mighty purty!


Hurra!

Ingen lunginflammation eller annat dumt. Bara en reaktion på medicin. Sköööönt!

Nu är jag hemma och har precis haft bästa syster och svåger över på fika. Blir så glad av syrrans stora mage. Snart kommer bebben! Som jag längtar! Jag la huvudet mot magen och då fick jag en box på örat. Haha, alien.

Hoppas alla är ute i det fina vädret och njuter och att ni har en riktigt skön söndag för det ska jag ha, hemma hos oss.

Puss puss


Understimulerad?

Väntar på doktorn. Hoppas att jag får åka hem idag. Mår bra, lite lite ont bara. Sjukhussängarna är galet bekväma, kan man få låna hem en? Tanten började gorma igen imorse, lät som att syrrorna nästan blev arga på henne. Vilka änglar de är ändå, sånt jäkla tålmod!

Snart ska jag få lite lunch. Tack och lov har jag paddan att roa mig med. Blippar runt... Tittar på sambadonnor, både från Brasilien och på mina bästa danstjejor (inklusive mig själv).

Lite självplågeri kanske, det kommer ju säkerligen dröja x-antal veckor innan jag får röja på igen. Längtar!


Tidigare inlägg
RSS 2.0