detsajagkanske

Sitter här med min gröt och är mycket nöjd med mitt beslut att hoppa förmiddagens föreläsning. Jag har helt gett upp hoppet om den lärare som håller den. Jag känner att jag typ har mer nytta av Google än av honom. Ooo, evil, det svarta i själen kommer fram.

Idag ska jag till studievägledaren och berätta att alla rester är gjorda. Men det kan jag inte. Jo, gå dit ska jag förstås men jag får allt stå med skammen. Jag har ju inte gjort klart resterna. Två och en halv har jag gjort av 5. I andra fall hade 50% varit helt okej men i det här fallet känns det lite småsopigt. Aja, mitt eget fel.

Förövrigt så är jag så jävla glad att Face book finns. Världen blev så liten. Min projektgrupp i kursen om kärnkraft, vi ska ju göra en utställningsdel om Uran, vill ha tag i en gruvarbetare i en urangruva att intervjua. Jag har mejlat med alla stroa guvföretag men inte riktigt fått napp. Jag fick dock lära mig att de flesta arbetarna i en FET gruva i Australien bor i en stad som heter Roxby Downs. Jag sökte efter orten på fejjan och fick upp några personträffar, skrev ett mejl till dom och fick napp direkt! En tjej som kände en tjej som jobbar i gruvan. Såååå tufft med Face book ibland!