detsajagkanske

I söndags var jag på mitt första musikrep på Göta Lejon. JCS-melodier skulle bankas in! Vi hade en fantastiskt bra sångcoach/interpretatör (den som säger åt en hur man ska sjunga: starkt, svagt, suga på ett R eller ett M, staccato, legato osv.). Både melodier och stämmor kändes logiska och enkla så det var skönt. Musikalen vi sätter upp i skolan har något invecklad musik, jätterolig men knepig, så det var skönt med väldigt logisk musik att ta in.

Idag har jag varit statist till Hjärt&Lungfondens nya reklamfilm. Jag och ca 90 andra damer fick stå vitklädda i en studio medan Amelia (tidningen Amelia, Amelia) spatserade runt mellan oss och levererade statistik på hur många som dör och hur många som skulle kunna räddas och så vidare. Som det brukar vara. Tror filmen kommer bli grymt snygg. Men satan vilket helvetesjobb det var! Vi filmade kanske 6 timmar allt som allt och då stod vi barfota på ett betonggolv utan mycket till pauser. Min rygg bara sa nej och mina knän (som jag slog i ordentligt igår för jag halkade... klant) bara molade. Shit, kände mig 200 år gammal. Jag är van vid att röra mig hela dagarna, inte stå stilla! Jag var grymt imponerad över de äldre damerna som var med och uthärdade. Vad gör man inte för Hjärt&Lungfonden liksom? Träffade en riktig sköning, en 74årig dam som varit med på 53 olika inspelningar de senaste två åren. Hon har spelat allt från Persbrandts svärmor till bullmormor för IKEA. Tuff tant. Hon tyckte att jag var en "listig modern person" som hade "många strängar på min lyra". HAHA! Underbar!