detsajagkanske

Den är så vacker men samtidigt så otroligt ful.

De senaste två åren har verkligen varit en bergochdalbana. Jag vill skriva något insiktsfullt om dem utan att det ska bli för klyschigt. Men, och det här har jag sagt förr, klyschor är klyschor av en anledning. Om det är något jag har lärt mig så är det att man bara kan leva sitt liv för sin egen skull. Det går bortom att "inte bry sig om vad andra tycker". Du är huvudrollen i ditt liv och det är din ynnest att ta dig an rollen med så mycket lust och entusiasm du önskar. Livet kan skita sig, på ett sätt som ligger långt bortom vår kontroll, men det går fan alltid att vända. Det vill jag tro i alla fall. Skit händer och det måste vi leva med. Men lev! Lev för det som är viktigt. Det som gör dig lycklig. Dom som gör dig lycklig. Ingen, INGEN, kommer tacka dig för att du går olycklig genom ditt liv. Vem fan bryr sig? Alla har fullt upp att älta sin egen skit. Om du väljer att vara statist i ditt liv, ja då har du valt det, men valde du det för DIN skull? Eller trodde du att det skulle göra någon annan gott om du agerade så? Ta ansvar för ditt mående. För i helvete. Sen har vi de som bara lever för sin egen skull men tror att de gör andra gott längs med vägen... Sådana människor vill jag ge en örfil och sen en smärtsam inblick i hur deras agerande påverkar andra. Men människor som gör så förtjänar inte ens den uppmärksamheten. Karma kommer bita dem i rumpan, karma, ödet, eller att de gräver sin egen grav så djupt att de tillslut inte kommer upp ur hålet.

Det känns som att det har gått 10 år de senaste två åren. Jag känner mig helt annorlunda men jag har aldrig känt mig mer som mig själv. Jag vet vem jag är, vad jag står för, vilka som är mina vänner, vilka jag vill ha i mitt liv, vilka jag älskar. Jag känner mig så otroligt lugn i det. Jag känner mig så lugn.

Sedan jag fick min blodpropp i lungan har den ena dramatiska händelsen lagts till den förra. Det sägs att dödliga sjukdomar kan ändra en människas sätt att se på sin omvärld. Det stämmer delvis in på mig. Men det är bra många fler händelser som har etsats sig fast och gjort att jag förstår vad som är viktigast i mitt liv. Vad kan det då vara undrar ni kanske? Jag har ställt mig själv den frågan. Det som dyker upp är självklart, Kärleken. Att älska och att bli älskad, för den man är och att älska lika villkorslöst tillbaka. Men även kärleken till allt; naturen, djuren, dans, godis, bilar, resor, musik, språk... Allt. Det är en spännande värld full av överflöd vi lever i. Det är lätt att bli girig, och var det för fan! Vi har (så vitt jag vet) bara ett liv. Var girig!

Vad är det som har hänt då? Varför är världen vacker men ful? Kärleken är vacker men ibland undrar jag om apokalypsen närmar sig. Vad har hänt? Det är så otroligt rått och kallt. Vad vissa människor gör mot andra är obegripligt. Jag vill tro att det grundar sig i att de egentligen inte har en aning om vad de håller på med. De har totalt glömt bort att leva sitt liv för sin skull. De lever efter regler de tror de behöver följa och blir gravt olyckliga till följd. Denna olycka tar sig alla möjliga uttryck och den mynnar sällan ut i något gott. Folk som behöver hjälp kanske aldrig får den. Folk som behöver kärlek kanske aldrig får den.

Ibland är världen verkligt ond. Så jävla ond. Vänner har drabbats av ren ondska. Saker som jag helst vill glömma har hänt, men de har hänt. Man står handfallen, oförmögen att göra ett piss åt situationen. Det är bara att fortsätta finnas till, finnas för dom man älskar. Jag tror att det räcker väldigt långt. Längre än vad man tror.

Jag känner mig stor nu. Jag klarar mig. Jag är rätt tuff ändå om jag får säga det själv. Ibland känner jag mig hellöjlig. Högt och lågt. Kontraster. Det är världen i ett nötskal.

Vad ville jag ha sagt med allt det här? Jag skriver det för min egen skull, men tack för att du ville läsa.

Nu är vi framme i Landskrona och ska ägna oss åt seriöst rumpskakande i dagarna tre! Ett två tre GO!!

Här står vi och laddar utanför Bajamajan. Haha!

Bästa kvällen med Wifey! Sommaren asså... Man vill bara vara uppe och uppe och morgondagen existerar inte. Eller rättelse! Morgondagen blir underbar den med!

Totalt paltkoma efter middag på 20sek och en varm dusch... Checkar ut för idag! Har varit en bra dag. Väldigt kul och kreativt på jobbet och så fick jag en fin fin komplimang för min käraste ägodel. Ni som känner mig vet vad det är. Ni andra... Hitta på nått, hehe. Värmer alltid! Okej, gonatt!

Så jäkla kaxig innan, fotar sig som värsta fitnessbloggerskan... Så jäkla mör efter. Förkylning i två veckor och allmänt sommarmode gör inte under för kondisen direkt. Men det är snabbt ordnat! Heja mig!

Ett obligatorium på fredagar. Sweet for the sweet! 

Nu drar jag till Eskil och firar Anna som kickar röv och har tagit sin examen i journalistik. Fan vad grym hon är!

Läsa bok, kulörta lyktor, jag har fågel (som sjunger, inte i min grill)... Bra halvsjukistisdag! Mitt hemma är så bra!

När man är sjuk får man slakta diverse syrénbuskar och man får äta hur mycket glass man vill! Speciellt när en väldigt efterlängtad kväll med en härlig vän var tvungen att ställas in... Skitförkylning, skithosta.

Älskar att vara vuxen för att man kan köpa 15 Päronsplit bara till sig själv. Hatar att vara vuxen och vara ansvarsfull med sin hälsa.

Jag har i alla fall sällskap av de 25357 larverna i Häggen utanför min balkong.

Höjden av idioti: Vakna, tycka att det känns rätt ok. På väg till jobbet börja inse att det ändå inte känns ok. Komma till jobbet och ljuga om att det känns ok. Ta en kopp te och tänka " det här blir nog ok". Vid tekoppens slut tänka " det här blir nog inte ok". Besluta sig för att ta bussen hem för att sova tills det blir ok.

Värt.

Sl take me home...

Himla nöjd med mina nya svinadyra lakan från Mille Notti. Värt! (I alla fall en uppsättning. I övrigt klarar jag mig bra med gratis få-med-på-köpet-lakan från Ellos...) Var sjukt sköna att sova i! Kammad bomullssatin asså.