detsajagkanske

Efter träningen idag, där jag slängdes över Ricardos rygg på ett kanske inte alldeles graciöst sätt alla gånger (det kommer vara ett snyggt kast i en pardans... sen... ska bara träna lite först), bestämde jag mig för att pröva det nyöppnade Willys här i stan.

Jag älskar att handla mat, helst själv. Jag kan strosa runt i en butik i timmar. Pilla lite, titta lite, läsa innehållsförteckningar, tjuvkolla vad andra köper. Ja, ni förstår.

Willys gjorde mig INTE besviken! Det var ett perfekt utbud. Det jobbiga var bara att jag är så van att storhandla så fort jag går in på ett Willys. Det liksom klickar till i mitt budgetsinne när jag är där. Jag fick verkligen anstränga mig för att inte plocka på mig 10 burkar med tomatkross eller 4 påsar kycklingfiléer. Jag skulle ju promenera hem med mina påsar sen.

Titta vad som fanns... MUMS



Jag köpte inte några men MMMHHHRMMM! Det var så längesedan! Jag undrar om dom är lika goda som man minns dom? Vad hände liksom med att barn äter kalaspuffar och frostisar (dom väcker tigern i dig)? Lata föräldrar hände... föräldrar som bara orkar ställa halvfabrikat på bordet som är fullpropade med socker och konstiga ämnen. Sen får dom så dåligt samveta att dom tar med ungarna till McD och efter det förmår dom sig bara inte att ställa fram en skål med härliga sockriga puffar med mjölk till mellis.

Jordgubbskräm med kalaspuffar och mjölk! Det är mellis det!