detsajagkanske

Jag blir alltid väldigt ambitiös på kvällarna. Imorgon är först dagen på mitt nya uppstyrda liv.
I mitt nya liv går jag upp kl sju och tar en rask morgonpromenad.
I mitt nya liv tar jag tag i skoluppgifter i tid, inte i sista minuten.
I mitt nya liv tar jag tag i gamla rester som släpar.
(I mitt nya liv äter jag inte upp hela ostbågepåsen på en kväll.)

Klockan sju när alarmet plingar...

Jag kan promenera imorgon.
Varför börja med skoluppgifterna idag, jag har ju flera veckor på mig!
Varför göra gamla rester, dom har ju släpat ett halvår och det har ju inte skadat.
(Klart jag kan äta hela ostbågepåsen, jag ska ju promenera kl sju imorgon.)

Mitt nya liv börjar imorgon.

SÅNT JÄVLA I-LANDSPROLEM. Jag skiter i vilket. Det surrar sånt här i huvet på mig ändå.

Det här inlägget hade ju lika gärna kunnat heta "Kvällsångest" eller "Det är lätt att vara efterklok, om och om igen"