detsajagkanske

Jo det är så att jag har varit och tagit blodprov denna morgon. Jag trillade ur sängen, drog på mig kläder och luffsade iväg. På vägen till min läkarmottagning stötte jag på Sandra som agerade vägspärr, haha. Lilla söta, hon gjorde ett bra jobb och såg till att ingen åkte in på nygatan in mot ICA. Det är någon slags årlig anti-bil-kampanj dom har här i E-tuna. I alla fall jag kom till mottagningen, tog en nummerlapp, väntade, blev uppropad... MEN!!! Dom prover jag skulle ta var man tvungen att ta på stora sjukhuset. Ajajaj, bad info. Men sköterskorna var gulliga. Iväg till Mälarsjukhuset. jag började bli jävligt hungrig nu. Jag trodde ju att jag skulle vara klar på en halvtimme. Jag med mitt frukostberoende... Så fick jag vänta lite till på stora sjukan... Dumdidumdidum... Min tur. Sjuksköterskan tog fyra små ynkliga rör, 40ml. Jag skulle resa mig upp och då slog lågt blodsocker, mitt låga blodtryck och avsaknaden av 40ml blod till. Det bara snurrade till. Jag mår inte så bra... Nej jag såg det, du belv väldigt blek, lägg dig ner lite, vill du ha lite saft?... Ja gärna. Det svartnade helt, jag blundade, alla ljud dommande bort. Jag hörde allt som i ett vakum. Skitläskigt. två glas saft senare, lite chockgråt (de flesta av mina känslor brukar sticka upp i ögonen), en hel massa klappande på axeln och ett väldigt försäkrande om att jag fick ta det hur lugnt jag ville kände jag att jag vill gå hem. Sköterskan verkade inte gilla att jag var helt själv,men men. Jag gav henne en tafatt, snurrig kram och promenerade hemåt. Första bästa mataffär, banan till Madde, nu ska sockret upp!

Det blir minsann ingen blodgivare av mig inte.



Tack snälla fina proffsiga sjuksyster!