detsajagkanske

Nu har jag sett sista avsnittet i säsong 2. Bättre sent än aldrig, som vanligt ville jag suga på karamellen tills jag fick nytt lördagsgodis. Nu har ju 3e säsongen kommit ut.

Chuck och Blair, bästa karaktärerna, dom enda jag vill se. Intrigerna, kläderna, känslorna! HURRA dom fick varandra tillslut! Men vi visste ju alla att det skulle hända, MEN NU HÄNDE DET! Jag sitter och ler fånigt på min kammare. Är det inte lustigt hur man tycks härma människors ansikten undermedvetet? Om någon är glad då ler jag, om någon är ledsen får jag djupa vecka i pannan av oro och medkänsla. Antar väl att det är så empati funkar...

Jag vågar knappt börja titta på säsong 3. Dom kommer bara röra till allt igen.

Lite spännande dock med Serenas och Dans halvbror som nästlat sig in... DUM DUM DUM (dov ödesdiger basgång)