detsajagkanske

På ren vilja drog jag med mig en symaskin från Stockholm till Eskilstuna igår. Den var min farmors och är en Bernina. Den levererades 1970, det står i den medföljande instruktionsboken. Åh, min farmor har skirvit små noteringar här och var i boken. Strykt över särskilda styng hon inte gillat och lagt till lite egna "how to". Jättefint, jag måste bara lära mig att läsa skrivstil bättre. Varför skriver vi inte så där vackert idag? Det var fan bättre förr! Ren mat, ren luft, folk hjälpte varandra... ja nu ska vi inte snöa in oss på det. Men var var alla män som skulle erbjuda sig att hjälpa mig med väskan?

För att komma tillbaka till mitt eviga "kansjälvande". Den här maskinen är TUNG, skulle tippa på någonstans mellan 15 och 20 kg. Ingen pirra hade jag men däremot en till väska som också skulle med till Eskilstuna full med grejor. Det här blir bra det, tänkte jag. Fick pausa ca var 20e meter. Ladda med lite vatten och sen på´t igen. Tågfärdens vila gjorde det hela värre och mina händer kändes skinflådda när jag skulle börja bära igen. Ville nästan gråta de sista metrerna innan  jag var hemma, men jag skrattade istället. Crazy lady skratt, mahha ha hihi maha.

Så, nu har jag en symaskin! BOUJAKA! Jag har även en sån brutal träningsvärk i axlarna att jag inte fömådde stiga upp imorse när klockan ringde. Hade inget viktigt på morgonen, men diciplinen blir ju bara sämre ju mer man slarvar med sånt därna.

Nu ska jag pallra mig iväg till skolan för några timmars jobb innan det är dags för dans.
HA EN BRA DAG ALLA DÄRUTE!