detsajagkanske

Har precis kommit hem från en trevlig middag hos Helena i Skiftinge. Inte tog jag en enda bild på mina fantastiska brudar här i Eskilstuna, men men. Som vanligt pratade vi alldeles för mycket om spöken och annat läskigt så nu sitter jag här hemma och har precis dragit i mig ett glas vin, har tvn igång, lampor tända och inte en tanke på att sova ännu.

Jag är så sjukt harig, blir så trött på mig själv. När jag väl blivit uppskrämd finns ingen återvändo. Varför blir jag så nedrans rädd? Varför kan jag inte bara vara en Tarzan som sover ute i djungeln och välkomnar varje ljud som en vän? Varför kan jag inte vara som min pappa och vara helt oförstående till fenomen som spöken och andra väsen? SUCK... Blir en lång natt. Men jag var i alla fall tuff och föll inte för frestelsen att sova över hos Helena.

Jag var mycket tuffare när jag var yngre. Jag undrar om det var när jag stötte på en inbrottsman i dörröppningen hemma i Stockholm som sabbade mig... Det var INTE bra. Komma hem, undra varför överlåset inte är låst, låsa upp dörren och få den uppslängd i ansiktet med en främmande man uthoppandes skrikandes... Fan, det sabbade mig nog. Jäkla skitstövel! Låt bli mitt hemma!

Ah... ska dricka ett glas vin till. Sen kanske jag kan sova.