detsajagkanske

Okej, läkemedel är gift!

Fick en galen reaktion på mina nya smärtstillande idag. Slutade med en tur till akuten. Kräktes och svullnade upp totalt i bihålorna, kändes som den värsta nästäppan i kombination med ett huvud som ville sprängas och illamående. Kastade mig ur taxin och satte mig på huk och hulkade utanför akuten medan Jimmie gick in och hämtade personal och taxichauffören höll vakt.

Upp på brits, på med ekg, blodprov blodprov, tack och lov illamåendedämpande medicin. Fick kämpa med mina bihålor tills de gav med sig av sig själva. Jimmie såg jätteorolig ut, alldeles grå. Jag grät såklart. Mama mia. Vad många tårar som har fällts den här veckan!

Hade en sån bra dag igår! Hade nästan inget ont, var på återbesök här tillsammans med pappa och fick veta att jag inte behövde ta några fler sprutor ( halleluja), umgicks med min svägerska, var på ett superspännande möte, åt god mat och mös med min man. Sen fick jag ont, sov, hade mer ont, tog den nya tabletten. Uäck!

Nu mår jag rätt hyvsat, lite matt bara, men jag måste stanna på sjukan. De vill kolla om jag fått lunginflammation eller något annat. Just my luck. Håll tummarna för att det inte är något.

Mamma var förbi, hon hade med sig min gamla Simba. Han fick mysa med mig en stund. Men han skulle nog tyvärr inte vara en välkommen rumskamrat på Hornstulls strand enligt Jimmie så han fick åka hem med mami igen. Sen kom svärmor och svägerskan, så jag har varit ordentligt uppvaktad.

Nu är det väl bara till att sussa, tänka positivt och hoppas på en bättre dag imorgon. Är så tacksam över att vara svensk, att få hjälp så lätt.

Hoppas bara den gamla tanten i rummet intill somnar snart så att det blir lite lugnt. Ja, både för hennes skull och för oss andra. Hon har jollrart, grymtat, morrat, yrat och låtit som jag föreställer mig att en sjuk Pomperipossa skulle låta sen jag kom in här vid två.



Titta vad snel Simba är. Han säger gonatt.